Sanningen

Det hör inte till ovanligheten att många olika personer här i världen har vänner som säger att dom älskar en, att de ställer upp för en när helst på dygnet man behöver någon att prata med.
Men sedan när man verkligen behöver detta stöd, finns det inte.
Oftast märker de inte av att man mår dåligt, vilket är värre än att faktiskt ignorera en under deppiga perioder.
Det är alltid en själv som ska behöva komma till sina vänner, ist för att de utan tvekan kommer till en. Dock menar jag inte att alla är sådana personer, det finns självklart underbara personer i min omgivning. Men det finns även flera personer jag själv har ställt upp till hundra för när någonting varit fel, t.ex killbekymmer.
Men de personerna finns inte där för mig efter, och det bevisar bara att de verkligen inte passar som ens nära vänner.
Det viktigaste när det kommer till vänskap, enligt mig, är utan tvekan respekt.
Respekterar man inte varandra, så ska man överhuvudtaget inte ens lägga ner någon dyrbar tid på att försöka låtsas vara vänner.